Jobbigt.

Jag tror jag bryr mig lite för mycket om folk... Min omtanke för personers välmående och person är oftast inte ens i närheten av vad jag får tillbaka. Lägger ner tid och energi på att vara snäll, lyssna, förstå, anstränga mig och få folk att må bra. Till vilken nytta? Ingen alls verkar det som då det jag gör och visar oftast (om ens det) tas emot med en axelryckning.
Förväntar mig inte mer än att vad jag gör åtminstone uppskattas. Men när det möts med likgiltighet känns det lite som ett slag i ansiktet.

Jag är faktiskt inte så satans tuff som alla verkar tro och förvänta sig.

Problemet är väl att när de jag trots att bryr mig om har det jobbigt eller mår dåligt kan jag inte låta bli att bry mig så jag får faktiskt skylla mig själv. Men intalar mig att en dag då ska jag vända ryggen till och ge tillbaka den där axelryckningen.

Att säga att jag är för snäll för mitt eget bästa är nog något jag aldrig trott jag skulle säga om mig själv och många uppfattar mig säkert fortfarande som en kall person. Men de personerna är de som inte står mig nära och som jag valt släppa in... De är inte många jag låter komma nära så att sen upptäcka sådana här saker... jobbigt.

För ja jag kan vara en jävligt kall person och jag har en del issues när det kommer till sociala kunskaper.