Sitter på praktikplatsen, långt in i skogen och bara njuter. Klockan är tjugo minuter över 10 på kvällen. Himlen utanför det vidöppna fönstret är fortfarande ljus, fåglarna kvittrar och från bäcken inte långt från mitt fönster hör jag ljudet av lätt forsande vatten.
Livet kan nog inte bli mer underbart än så här, i detta ögonblicket, så fullkomligt på något vis.Kan egentligen inte med ord beskriva varken känslan eller vad som finns utanför för de orden finns inte.
Skulle kunna sitta i mitt fönster på vindsvåningen i detta hus, det röda huset med vita knutar. Med grusväg och lada alldeles i närheten...
