Med små men bestämda steg närmar jag mig nu 70-talet. Där har jag nog inte varit på? Ja ex antal år ;)
Så förhoppningsvis kanske jag kan börja göra de där andra operationerna redan till våren! Allt känns riktigt bra just nu även om, som alltid, finns det där obestämbara som alltid ligger och lurar i knutarna.
Hade en föreläsning om psykisk omvårdnad igår. Den var oerhört intressant, så de 30 mupparna som inte kunde bemöda sig med att komma missade verkligen något. Men det var en hel del som sades under denna föreläsning som tog ganska hårt även om jag vet att det tyvärr är så.
Jag är helt öppen med att jag är psykiskt sjuk, till och med kroniskt psykiskt sjuk. Även om jag nu mår bra och funkar helt normalt 90% av tiden.
Jag är bipolär, något som jag inte fören detta år fick klargjort för mig, men som samtidigt fick mig att förstå och inse varför det varit som det varit i visa situationer.
Men som sagt jag tänker inte skämmas för det även om det tyvärr i denna världen är oerhört stigmatiserat.
Som om inte detta var nog så lider jag av PTSD (posttraumatisk stress disorder) vilket faktiskt är en mindre hjärnskada, något som uppkommit vid det trauma som jag/man blivit utsatt för.
Dock var det en sak som sades vid denna föreläsning som togs väldigt hårt. Även om jag visste om det och vet om en annan sak som kommer vara svårt. Men jag ger inte upp :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar